Vaknade med saltränder på kinderna.
Försökte med något som kanske kan säga det jag inte själv vågar säga, och så bara mutter mutter. Men jag är bara en dum tjej så vad kan jag förvänta mig? En korkad konstig tjej. Ska sluta försöka förklara och bara knipa käft. Låta allting rinna av mig som sommarregnet.
En gång i tiden var jag modig. Nu är jag bara tom.
Känns som att någonting borde hända snart, på riktigt. Jag har en sån där känsla i kroppen som gör att jag snart kommer göra något dumt, eller bra, men dumt. Till exempel boka en flygbiljett till ett annat land, eller söka jobb på ett jättekonstigt ställe och flytta bara på grund av tristess. Myror i ryggen, sockerdricka i benen, vill springa iväg, gömma mig bakom ett träd, förgylla någons dag (min egen), sälja kameran, slå sönder datorn, ge min mobiltelefon till alkisen i stadsparken. Jag vet inte.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar